Liten lathund för satslösning

 

A. Primära satsdelar (egentliga satsdelar) 

1. Lokalisera predikatets kärna, predikatsverbet (V), genom att ställa och besvara en fråga av typen "Vad var det som hände? - Det var någon/något som (V)".

2. Lokalisera subjektet (S) genom att använda predikatsverbet i en fråga av typen "Vem/Vad var det som ...? Det var (S) som ...". Lägg märke till att det inte är ett krav att subjektet ska vara den som utför den handling som beskrivs: "Fåret slaktades", "Pelle fick en örfil". I vissa fall är subjektet knappast något meningsfullt svar på frågan "Vem/Vad var det som ...? (pröva med satsen "Det regnade") men har andra typiska kännetecken, t.ex. placeringen i förhållande till predikatsverbet.

3. Finns det något ord eller någon ordgrupp som kan ses som direkt föremål för den handling som uttrycks av verbet (eller som handlingens resultat)? I så fall rör det sig om direkt objekt (O dir). Ett sätt att testa ytterligare är att försöka "kasta om rollerna" (genom s.k. passivering), tex "Flickan såg pojken -- Pojken sågs av flickan". Om det fungerar, visar det att den ursprungliga konstruktionen hade ett objekt, som i den nya satsen förvandlats till (passivt) subjekt. Det är bara objekt som uppför sig på det sättet. Obs att en del satser med objekt inte kan passiveras, beroende på att verbet inte uttrycker någon egentlig handling: "Hon har ett stort hus", "Flaskan innehåller vatten". Ett direkt objekt som är konstruerat som en prepositionsfras kallas prepositionsobjekt: "Alla tittade på solnedgången". Ett alternativt sätt att se på en sådan konstruktion är att använda begreppet prepositionsverb. Vid en sådan analys betraktas verbet och prepositionen som en enhet och objektet som vilket annat direkt objekt som helst (jfr "Alla betraktade solnedgången").

4. Speciellt om satsen har ett direkt objekt, kan det finnas ett indirekt objekt (O ind), som uttrycker vem det är som indirekt berörs av det som händer, framförallt har fördel eller nackdel av det: "Vi gav den fattige pojken en miljon", "Vi vägrade dem tillträde". Oftast är det en person, men det kan också vara något annat: "Vi ägnade föreläsningen vår odelade uppmärksamhet". Som indirekt objekt betraktas också ofta en prepositionsfras med motsvarande betydelse: "Kungen överlämnade priset till henne". Även det (prepositionslösa) indirekta objektet kan ofta förvandlas till subjekt i en passiv sats: "Man tilldelade henne Nobelpriset -- Hon tilldelades Nobelpriset".

5. De ord och ordgrupper som finns kvar när man hittat predikatsverb, subjekt och eventuella objekt hanterar man bäst genom att kartlägga bestämningsförhållanden, dvs vilka ord i satsen de kvarvarande orden eller fraserna hör ihop med eller säger något om. Bestämningar till substantiv är predikatsfyllnad (el. den sekundära satsdelen attribut, se nedan), bestämningar till verb, adjektiv och adverb eller till hela satser är adverbial.

a) En bestämning som läggs till ett substantiv med hjälp av ett verb utgör predikatsfyllnad (Prf). Om bestämningen läggs till subjektet kallas den subjektiv (Prf S): "Karl är snäll", "Lisa är läkare". Om den läggs till objektet kallas den objektiv (Prf O): "Grammatiken gör studenterna förtvivlade", "Vi utsåg Mona till sekreterare".

b) En bestämning till ett verb utgör adverbial (A). Typiska funktioner hos ett sådant adverbial är att tala om hur handlingen sker (sättsadverbial, A sätt), var handlingen sker (rumsadverbial, A rum) och när handlingen sker (tidsadverbial, A tid): "Erik studerade flitigt (A sätt) på universitetsbiblioteket (A rum) i går kväll (A tid)". 

c) En bestämning till hela satsinnehållet utgör adverbial (satsadverbial, A sats). Den mest typiska adverbialfunktionen i sammanhanget är en sorts markering av talarens inställning eller attityd till satsinnehållet: "Tyvärr är pengarna slut". Det kan också handla om sannolikhet: "Det kanske går". Den mest radikala formen av satsbestämmande adverbial är negationen, som ju upphäver det som sägs: "Det går -- Det går inte".

 

B. Sekundära satsdelar (frasdelar)

Det finns några satsdelar som bara medverkar till att bygga upp ordgrupper (fraser), som sedan i sin tur kan fungera som satsdelar på högre nivå (t ex som primära satsdelar). De viktigaste bland de sekundära satsdelarna är attribut och gradadverbial (A grad). 

1. En mycket vanlig typ av ordgrupp har ett substantiv som viktigaste del (huvudord): "familjens trevliga promenader i skogen". En sådan grupp kallas substantivfras eller nominalfras (NP, av engelskans Noun Phrase). Alla ord eller ordgrupper som är bestämningar till huvudordet utgör satsdelen attribut. I exemplet ovan finns det därmed tre attribut: familjens, trevliga och i skogen. Det som brukar vara svårast att acceptera när man är otränad är att rumsuttrycket i skogen är attribut, men för att frasen i skogen ska vara rumsadverbial krävs det ett verb som huvudord: "Familjen promenerade (V) i skogen (A rum)" -- jämför ovan, punkt A 5 b).

Attributen brukar delas upp i underavdelningar. Det grundläggande vid uppdelningen är vad (oftast = vilken ordtyp) attributet består av. De vanligaste attributen är adjektivattribut (adjektivet trevliga i exemplet), genitivattribut (genitivformen familjens i exemplet) och prepositionsattribut (prepositionsfrasen i skogen i exemplet). Andra typer är adverbattribut (består alltså av adverb: "läget nu") och satsattribut (består alltså av en sats: "pojken som står där").

2. Bestämningar till verb, adjektiv, adverb och satser är adverbial. Liksom attributen delas adverbialen in i olika grupper, men efter ett helt annat system. Det man bygger på är adverbialens betydelser, alltså vad de betecknar. Gradadverbial är alltså sådana adverbial som betecknar graden av t ex en egenskap: "mycket stor". En variant av detta är måttsadverbial som anger "graden" med hjälp av en etablerad måttskala: "tre meter hög". Gradadverbial bestämmer oftast adjektiv eller adverb.

3. När man försöker identifiera attribut och adverbial bör man tänka på att både attributen och adverbialen kan utgöras av fraser. Som sades ovan, har alla direkta bestämningar till huvudordet i en nominalfras satsdelsfunktionen attribut, men det betyder inte att varje enskilt ord inom nominalfrasen har den funktionen. I frasen "en avsevärt mer givande lektion" finns det bara ett attribut, nämligen avsevärt mer givande. Om man är osäker, kan man pröva ett av orden i taget mot huvudordet: "*avsevärt lektion", "*mer lektion". I det här exemplet finner man att frasen avsevärt mer är bestämning till adjektivet givande (och därmed gradadverbial, A grad) och att avsevärt är bestämning till adverbet mer (och därmed gradadverbial, A grad).

 

TILL FÖRSTASIDAN

TILL INNEHÅLL