INFINIT

En infinit form av ett verb saknar angivelse av tempus, modus och av vilken "grammatisk person" (1., 2., 3.) som är subjekt. De infinita formerna i svenskan är infinitiv, presens particip, perfekt particip och supinum. Motsatsen är finit form av ett verb.

En infinit bisats (= "satsförkortning") har inte någon finit form i sitt predikat: /Jag såg/ honom köra iväg. I svenska bisatser kan de finita formerna har/hade av det perfektbildande hjälpverbet ibland utelämnas: Jag vet att han /har/ gjort det. Sådan utelämning gör inte att bisatsen anses övergå till infinit form.

 

TILL FÖRSTASIDAN

TILL INNEHÅLL