GENUS

Termen genus används primärt om substantiv men substantivens genus påverkar också adjektiv och pronomen. Det latinska ordet genus betyder "kön", och de mest grundläggande termerna i sammanhanget är "maskulinum" och "femininum". En tredje term i sammanhanget är "neutrum", som betyder "inget av de båda", d.v.s. varken maskulinum eller femininum. En fjärde term, som är aktuell speciellt i svenskan, är "reale" eller "realgenus", dvs "sak-genus".

Det fullständiga systemet med fyra genus i svenskan märks nästan bara i valet av personliga pronomen i singular:

/En pojke stod vid vägen./ Han grät bittert. (pojke = maskulinum)

/En flicka kom cyklande./ Hon stannade. (flicka = femininum)

/En bil dök oväntat upp./ Den fortsatte förbi. (bil = reale)

/Ett fordon stod parkerat./ Det verkade övergivet. (fordon = neutrum)

Vid beskrivningen av svenskan använder man ibland ett förenklat system. Det bygger på formen hos de artiklar som substantiv kan förses med. De substantiv som tar en som obestämd artikel (och/eller den som fristående bestämd artikel) bildar då gruppen "en-ord". På motsvarande sätt bildas gruppen "ett-ord" av substantiv som tar ett/det. Gruppen "en-ord" kallas också "utrum" med betydelsen "icke-neutrum".

I plural finns det i svenskan inga genusbaserad formskillnader hos artiklar, pronomen eller adjektiv.  

Alla högre levande varelser har (normalt) antingen kvinnligt (feminint) eller manligt (maskulint) kön. Detta kallas för "naturligt" eller "biologiskt" genus och överensstämmer till stor del med "grammatiskt" genus, som bygger på formerna hos de substantivfraser som betecknar varelserna. Men det finns konflikter: "Jag mötte ett riktig-t busfrö i går. Hans/Hennes (*Dess) påhitt kände inga gränser".

 

TILL FÖRSTASIDAN

TILL INNEHÅLL