DEKLINATION

Svenska substantiv kan delas in i olika grupper. Dessa bygger på ordens böjning och kallas deklinationer. Indelningen bygger på vilken ändelse varje substantiv får i plural. Svenskan har fem deklinationer (eller sex, beroende på hur man räknar). Utanför den här indelningen hamnar några substantiv som lånats från andra språk och behållit sin ursprungliga böjning, t.ex. faktum-fakta

De fem deklinationernas ändelser: 

1 -or (rosor, gator, flickor)

2 -ar (måsar, båtar, pojkar)

3 -er, -r (saker, präster, länder; kor, skor, tår)

4 -n (diken, fågelbon, spön)

5 (ingen) (bord, barn, löv, lärare, handelsresande) 

Termen deklination används också om böjning av adjektiv. Det rör sig då för svenskans del inte om en indelning av själva adjektiven i grupper utan om vilka serier av ändelser de får under påverkan av genus, numerus och bestämdhet hos de substantiv de står som bestämning till: en grön bil, ett grönt äpple, gröna bilar/äpplen, den gröna bilen, det gröna äpplet, de gröna bilarna/äpplena. Att adjektiven rättar sig efter substantiven de hör ihop med är ett exempel på kongruens.

 

TILL FÖRSTASIDAN

TILL INNEHÅLL