AVSIKTSKONJUNKTIONER (FINALA KONJUNKTIONER) DISKUSSION

Avsiktskonjunktioner, även kallade finala konjunktioner, inleder bisatser som uttrycker avsikten med den handling som beskrivs i den överordnade satsen. 

I modern svenska finns det egentligen bara en "äkta" avsiktskonjunktion, nämligen för att. När den inleder en finit bisats, används hjälpverbet skall/skulle som signal att det som står i bisatsen inte är verkligt utan bara en målsättning. Konjunktionen så att, som ursprungligen uttrycker (faktisk) följd och därmed tillhör en annan grupp (följdkonjunktioner), används också med avsiktsbetydelse. Skillnaden mellan de båda betydelserna kan upprätthållas med hjälp av formen på verbet i bisatsen:

Vi höjde skatterna så att vården fick ökade resurser (= faktisk följd);

Vi höjde skatterna så att vården skulle få ökade resurser (= bara avsikt).

 

Vid infinit konstruktion (satsförkortning) är för att den enda möjliga inledningen.

 

För att används också som orsakskonjunktion, som ett vardagligt alternativ till därför att.

 

TILL FÖRSTASIDAN

TILL INNEHÅLL